godisrattan

I förmiddags var jag på L'Oreal för att träffa en av deras marknadschefer, Jessica. När vi precis hade börjat vårt möte drabbades jag av en förarglig rethosta. För att lugna halsen bad jag om lite vatten, som Jessica snabbt fixade åt mig. ”Kanske hjälper det att äta en liten karamell också" sa hon och plockade fram en tjusig ask. Innan jag hann reagera hade hon lyft på locket och blottat en frestande blandning av praliner och polkagrisar. Hon kunde ju inte veta att jag hade godispaus.
Både hon och jag blev nog lite häpna över min reaktion. Mitt ”nej tack” liksom spottades fram och jag tror att kroppen gick in i något slags försvarsställning.
Efteråt skämdes jag lite. Det hade varit artigare att tacka ja – eller åtminstone tacka nej på ett lite mjukare sätt. Men jag kan i alla fall vara nöjd över att ha motstått frestelsen. Det var ju ingen dålig godislåda...

Jessica och den frestande godislådan – som jag tackade nej till.