godisrattan

Mitt förra inlägg var lite desperat (minst sagt) eftersom jag skrev det precis när några vänner kommit på besök och en av dem tagit med sig en stor påse godis som han ämnade äta under vår spelkväll.
För er som undrar hur det gick kan jag stolt meddela:
1. Nu har vännerna gått hem och skålen är tom
2. Alla är fortfarande mina vänner - även de två som mumsade godis i min närvaro (jag väljer att tolka deras handlande som att de tycker jag har så stark karaktär att inget kan rubba mig)
3. Jag tog inte en enda sötsak
4. Jag blev inte ens särskilt frestad av godiset, eftersom det mest var trista skumfigurer
5. De som proppat i sig av godiset klagade över illamående när de lunkade hemåt
6. Själv är jag inte det minsta illamående - bara stolt och glad

PS. Min man vill ha fört till protokollet att han inte heller åt något :-)

Är du också en godisråtta som vill trappa ner på snaskandet? Gör mig gärna sällskap under min godisfria månad! Den 19/1-18/2 bloggar jag om mina med- och motgångar och varje dag presenterar jag ett nytt tips mot sötsuget